Idag blir min son 6 månader gammal. Jag hade nog trott att jag skulle vara helt på bana med min träning nu. Så blev det inte. Jag får fortfarande köra på försiktigt och om man ska prata om tung träning tänker jag att jag kanske kan t.ex marklyfta framåt februari/mars. Hade nån berättat det innan hade jag tyckt att det var ett straff. Nu? Otroligt nog gör det ingenting. Det går framåt, jag kan träna med kroppsvikt och för varje dag kan jag liiite mer än dagen innan. Jag gläds helt enkelt åt det istället för att vara ledsen för det jag INTE kan. Nu har jag nyligen varit förkyld också så nu är det verkligen försiktighet som gäller. Jag tänker så här: kan man inte träna hårt, får man träna lugnt. Kan man inte träna, kan man röra på sig. Och kan man inte röra på sig mycket får man röra på sig lite. Allt är mer hälsofrämjande än att ligga på sofflocket. Så kan du av någon anledning inte träna, kan du ändå röra på dig. Varje dag. Och det är de små stegen som ger resultat, välmående och en glad själ i en glad kropp. Ge dig själv det och kom ihåg att vara STOLT varje gång du väljer att göra något för dig. Ha en fin kväll hälsar jag och födelsedagspojken:-)
